Nu är det äntligen helg!

Vi var och kollade på en utav hästarna igen, hoppade denna gången. Jag har ju inte hoppat på 1 år och 3 månader så jag var väldigt osäker. Haha det gick ju inte jätte bra i början.... Hehe. Men mot slutet gick det faktiskt helt okej.

I morgon åker vi lååååångt för att titta på en häst till.

Skolan har precis börjat och jag är redan heelt slut. Jag satt och pluggade matte förut och jag var så trött att jag inte ens kunde skriva. Kul med 7 sidor matte första veckan. Någon som är sugen på att räkna lite kvadratrot och pytha-nåntings sats? Nej, tror inte det va?

Inte för att det är så svårt direkt men det går lite segt efter ett helt sommarlov hehe... Ja ja, man får väl bara göra det bästa av situationen.

Nu ska jag bara vänta tills min lillasyster är klar så att jag kan sova haha. Trött tjej? Japp...

Bjuder på denna bilden... Har ju så klart varit lika galen som jag ser ut på bilden haha.

(jag i bakgrunden med vita kläder, Matilda längst fram, Minnie bredvid mej och Josse som har fotat)

Idag hade vi triathlon i skolan. Efter det byggde vi sandslott haha och hade femkamp. Vi gör det varje år för att lära känna varandra mer typ. Helt okej var det men jag kommer ha världens träningsvärk efter att ha sprungit jätte långt på stranden...

(det blev inga bilder för det gick inte att ladda upp)

Nu var första dagen i skolan avklarad. Det var väl helt okej... Jätte kul att träffa alla, vår klass är helt klart bäst. Vi har mest planerat för vår klassresa till barcelona vi ska göra till våren.

Vi fick vårt schema idag. Kul att gå från åtta till halv fyra på måndagar... Men men, det är väl bara att bita ihop och stå ut detta sista året.

Än så länge har ju inte skolan börjat "på allvar" eller vad man ska säga. Men när den gör det kommer uppdateringen vara väldigt låg. Kanske till och med ingen alls då jag vill satsa mer på ridningen och skolan. Hur kul är det egentligen att sitta vid datorn hela dagarna? Men jag tar inte bort bloggen! Antagligen gör jag en ny som jag har mer som en träningsdagbok för mej och vår nästa häst.

Skola i morgon. Det är klart att det hade varit bättre utan men det känns faktiskt helt okej. Jag vet att jag kommer vara totalt krossad när Lazda är borta... Men jag hoppas att jag kan ta mej ur det.

Vi var förresten och provred en till häst idag. Jag fick faktiskt en bra känsla för den hästen. Men vi får se, det är så himla mycket som måste stämma och kännas 100% rätt. Men den var i alla fall en av dom bästa hittills.

Hoppas att alla som börjar skolan i morgon får en helt okej första dag. Och ni som fortfarande har lov. Njut av det!

Det gick tydligen inte att ladda upp nya bilder... Så ni får en bild på fina Herman i stället.

Jag har suttit och kollat på SM finalerna nu hela kvällen. Shit vilken känsla att få rida in på en SM final. Känna att man har nått fram till sina mål. Jag blev så sjukt sugen på att hoppa nu... Har ju inte hoppat på över ett år. För ett tag sen ville jag verkligen satsa mer på dressyren men nu vet jag inte haha. Hoppning är riktigt kul det med.

Hoppas verkligen att jag kommer kunna rida på min nästa häst utan för mycket skador. Vi har haft sån otur så helt ärligt tycker jag att vi är värda lite tur. Vi har kämpat med Lazda över ett år nu och innan det blev vi lurade med en annan häst. Och nu orkar jag verkligen inte mer!

Alla krossade drömmar och mål. Nej, nu vill jag bara ha kul med min nästa häst. Verkligen njuta av att kunna rida varje dag.

Och skolan börjar ju snart. Jag börjar nian. Det känns faktiskt helt okej. Jag har sjukt bra vänner och jag vet att när jag kommer igång med ridningen kommer jag klara skolan med. Det låter kanske lite konstigt men när jag håller igång och är i stallet varje dag går det också bättre i skolan. Jag vet inte varför men jag blir piggare, gladare och får gjort mer än när jag har för mycket tid över. Så jag är taggad. Även om jag så klart hade velat ha kvar Lazda...

Min och Lazdas första och enda "riktiga" tävling. En lokal L:D med div III. Laget var ett av de vinnande lagen faktiskt. Någon vecka efter det kom den första skadan som var så stor att vi inte kunde rida henne...

Idag har jag haft en jätte mysig dag med fina Minnie. Vi spelade minigolf först. 18 hål och båda fick 57 slag haha. Sen cykla vi ner till stranden och fotade lite och sen cyklade vi till Lazda och fixade hos henne. Jätte mysigt! Som vanligt flummade vi runt och skrattade heela tiden. Bilder kanske kommer senare, ni får en gammal på oss så länge.

Klicka på bilden så kommer ni till hennes blogg.

Tack för alla tips om hur ni sparar era bilder. Nu är jag äntligen klar med att flytta över alla bilder till samma ställe och någon av de närmaste dagarna ska jag nog köpa en hårddisk. Det kan ju vara bra att ha lite plats på datorn nu när skolan börjar...

Nu sitter jag och rensar/ordnar upp bland alla mina bilder jag har på datorn. Jag måste verkligen göra det nu... Hehe ca 3000 bilder på ett ställe. Plus alla mina bilder jag har från systemkameran. Så först måste jag få lite ordning på allt och sen ska jag börja rensa. Suck. Det kommer ta sjukt lång tid! Efter det ska jag köpa ett till usbminne eller kanske en hårddisk. Så jag undrar hur sparar ni alla era bilder? Usb/hårddisk/annat sätt?

Eftersom vår tid snart är slut gäller det att verkligen ta vara på den och göra precis allt man får lust med. Och jag har alltid velat ha bilder på Lazda med hennes rosetter så min snälla mamma var så snäll och fotade mej och Lazda idag. Nästa gång (om det nu blir någon mer gång...) vill jag fota bilder när hon har tränset på sej som idag fast utan rosetter. Och då hoppas jag att jag kan bli bra på bilderna jag också...

Förresten, grattis Minnie!

Nej, tyvärr gör det inte det. För att hon ska få leva vidare på grund av senskadan behövs en operation. På den är det ca 80% som blir friska efter. Med frisk menar jag lättare ridning/promenadhäst eller om man har väldigt tur, normal ridning.

Nu ska jag snart hem till Josse och jag tror att Jossan är där också. Jag tror att vi ska rida, i alla fall skulle jag ha med ridkläder. Kul kul, det var jätte längesen jag var där!

Igår var det precis två veckor tills skolan börjar igen. Och jag vet inte riktigt när man börjar räkna att det är höst? Men antagligen den 1 september. Så nu är det inte långt kvar med Lazda :'( Jag har en så sjuk ångest och nästan varje kväll gråter jag tills jag somnar. Fy vilken sommar detta har varit. Jag kan inte ens beskriva hur det känns att veta att ens bästa vän snart tar sina sista andetag. Jag kommer sakna henne så grymt mycket. Jag tror knappt att jag kommer vara levande de första dagarna efter. Sista gången man ser henne. Att veta att det här är verkligen ett sista hejdå kommer vara så SJUKT jobbigt. Hur kan man ens förbereda sej på det?

Nu är vår resa snart slut. Den fick inte det slutet som jag tror att vi båda ville... Men jag kommer aldrig glömma världens bästa ponny Lazda ♥

Dags för lite uppdatering kanske?

Igår var jag med Josse på fotomaraton eller vad det nu hette. Jätte kul var det! Man skulle ut och fota olika teman i stan. Jag blev väl rätt nöjd med bilderna men det var ju inte det som var huvudsaken, det var ju mest för att göra något kul. Jätte kul var det, Tack Josse för en superdag!

Sen gick jag en låång jätte mysig promenad med Hanna och Messi, hennes kusins hund. Vi gick till hundstranden (det är rätt långt) och badade med honom. Super mysigt och fint väder, tack Hanna för en jätte mysig promenad!

I morgon åker vi och kollar på en till häst. 5:e hästen vi är och kollar på. Vi får väl se hur det går...

Eftersom att Herman är den enda hästen jag rider nu tänkte jag att ni kanske vill veta lite om honom?

Herman är en valack född 1990, alltså är han 21 år nu. Han står i ett stall som min kompis Hanna brukar åka till och ibland följer jag med henne och det är då jag rider på honom.

Han är 170 cm hög. Han är e: Ganesco och ue: Hertigen

Egentligen vet jag inte så mycket om honom mer än att han har tävlat lite dressyr förr men att det inte är någon som rider honom nu. Så det är bara Hanna som rider och ibland jag eller någon annan som följer med. Han är verkligen världens mysigaste häst.

Idag var jag med Hanna i stallet igen. Jätte kul var det! Jag red på Herman som vanligt men han var lite trött idag. Inte så konstigt, han är ju ändå 21 så det är klart att han inte är som han var i sina bästa dagar. Vi "longerade" också världens gulligaste shettis Oliver. Han var inte alls sugen på det så vi gav upp. Jag kom på att jag har lite bilder från första galoppen med honom. Det var första galoppen under ryttare han gjorde på väldigt länge så han var väldigt glad då.

Jag vet att min sits är jätte dålig. Men gången efter provade jag att korta stigläderna ett hål och då försvann stolsitsen. För långa läder i en hoppsadel eller vad det nu är kan man väl inte direkt säga är det bästa...

Nu har jag haft en väldigt lång bloggpaus och det har faktiskt varit riktigt skönt. Men man saknar verkligen att få skriva av sig allt vad man tänker. Så jag kommer fortsätta igen men den kommer nog inte vara lika aktiv som den har varit förut.

Jag tar bloggpaus ett tag nu. Vi får se när jag kommer tillbaka. Förresten fyllde bloggen 1 år igår. Eller ja, idag nästan eftersom att det första inlägget bara var ett sånt där vanligt "välkommen till min nya blogg"-inlägg. Är det värt att fira? Nja... Knappast va? Men om man tittar tillbaka, 1 år och 817 inlägg senare är jag verkligen en helt annan människa. Allt har ändrats och livet har vänts totalt upp och ner. Här kan du läsa det första inlägget.

Igår var Hanna hemma hos mig. Och hennes lillasyster eftersom att Madelen (min lillasyster) och Hannas lillasyster också är vänner. Jätte mysigt var det!

Annars börjar jag nog komma in i en dålig period igen... Fast ändå inte på något konstigt sätt. Vi har hittat några hästar vi ska åka och kolla på. Och då börjar jag som vanligt tänka. Och verkligheten äcklar mig verkligen. Det är så sjukt att kunna bestämma över någon annans liv. Eller vi har ju inget val eftersom att hon inte kan bli frisk men ändå. Min tränare hade berättat för mamma att hon också hade haft en sån häst hon verkligen älskade. Och hon saknar fortfarande den hästen, 15 år senare....

Upplyftande! Och det blir ju verkligen inte bättre av att Lazda visar sin kärlek till oss mer än någonsin. Detta är så sjukt jobbigt, om någon av er bara visste hur hemsk det här är. Många kanske tror att jag har kommit över det. För det syns kanske inte på mig. Men vissa har lätt att gömma sig bakom en mask. Det har jag... Jag kanske skulle ta och bli skådespelare så många "roller" jag kan ha ibland...

En annan oredigerad favorit från sist vi hade med kameran.

Oj vad det har blivit dålig uppdatering här nu... Haha Frida idag: Hallå Elin, din blogg är ju helt död?!

Men jag har inte direkt varit sugen på att blogga faktiskt. Dessutom har jag ingenting att skriva om. Jag gör inte så mycket på dagarna, mest chillar runt och gör ingenting. Åker till stallet på kvällen. Åker hem igen. Äter. Sover.

Det blir väl inte så kul att läsa om eller hur?

Ni vill se bilder från fotningen. Självklart ska ni få se några av dem, jag har bara inte orkat redigera dem ännu.

Ibland får jag riktiga blogg-ryck och börjar skriva olika åsiktsinlägg men när jag väl börjar sitter jag där med ett tomt inlägg och vet inte hur jag ska formulera mig.

Så antagligen börjar jag nog om på nytt snart. En helt ny blogg. Fast lite annorlunda, lite mer för min egen skull och så. Den här bloggen har ändå nästan inga läsare så det känns inte så värt att lägga ner massa tid till att försöka när det ändå inte är någon som läser den. Fast jag tror att jag väntar tills Lazda är borta... Som en nystart. Verkligen lämna ALLT bakom mig. Fast jag hade gett bort allt jag äger för att få ha kvar Lazda...

Men om man bortser från det ska det bli skönt att starta om. Och det gäller nog bloggen också. Den tillhör mitt "gamla" liv alldeles för mycket. För ingenting är som det var förr. Allt är/kommer bli annorlunda. "Nya/nyfunna" vänner (eller ja, de flesta var ju mina vänner förr men jag har lämnat en annan bakom mig och det har öppnat så många nya möjligheter), ny häst, ny Elin (bättre självförtroende) och ny blogg då. En nystart helt enkelt.

FAVORITBILD Tack snälla mamma som fotar så fina bilder på mig och Lazda!

Här är resultatet av att ha försökt klippa kaninernas klor... Två stora rivmärken på handleden. Riktigt fint! Så kan det gå om man har en halvvild kanin som gör allt den kan för att slippa att få klorna klippta...