Jag tycker inte att man ska ha hjälptyglar som t.ex. graman eller halsförlängare för att lättare rida hästen i form. Visst, man kan ha det ett tag på en gammal häst som inte kan gå i form för att den ska fatta vad det handlar om.

För mig är dressyr att man som ett ekipage gör något tillsammans. Inte att man ska slita, dra och tvinga hästen ner i form.

Samma sak med hjälptyglar. Jag tycker att hästan ska kunna "välja" vad den vill göra. Känner hästen att den verkligen inte vill eller kanske till och med har ont tycker inte jag att man ska tvinga ner den utan i stället lyssna på den och kanske göra något annat just den dagen.

För vill man uppnå riktigt bra dressyr måste man jobba som ett team. Både hästen och ryttaren måste vara avslappnade.

Matchning är jätte fint. Men det här är lite väl mycket tycker jag...

Förut hade vi Lazda i ett stall som många kan tycka är det perfekta stallet. Där fanns två stora ridhus (det var lektioner i halva det ena), en stoooor grusbana, en gräshoppbana, två dressyrbanor, två terrängbanor, en skog och ca 15 minuter från havet. En dröm? För mej är det väldigt viktigt att vara med människor som har i alla fall lite medkänsla och kan vara lite snälla. Visst fanns det dom som var snälla men majoriteten var inte alls snälla. Detta till exempel: Vi måste planera två veckor i förväg vem som ska ta vilka insläpp, utsläpp och fodringar. 2 av varje på en vecka, lördag och söndag räknas inte eftersom alla ändå är lediga då... Hästarna ska ha mat vid 7 och släppas ut 10. Tas in tre och få kvällsmat vid 6. Inte riktigt lätt med utsläpp när man går i skolan va? Man måste sopa i gången innan man rider, annars får man en utskällning av dom andra. Massa skitsnack och viskningar bakom ryggen. Inte min stil! Nu står vi i ett stall som har en liten ridbana och vägar att rida på. Men vi har också världens snällaste människor där. Så jag står hellre i ett litet stall med jätte snälla och goa människor än i ett drömstall med tykna, egoitiska människor som bara snackar skit...

Jag gillar inte att vissa använder för starka bett i onödan. Självklart finns det dom som måste använda starka bett för att det kan bli farligt annars. Men dom andra. Jag tänker mest på hoppningen. När jag först började hoppa Lazda var hon helt galen och jag hade ingen kontroll alls. Hon drog mot hindret, tog bettet och jag hade ingen chans att stoppa henne. Men jag har aldrig haft ett starkare bett än vanligt tredelat i hoppningen. Det är för att jag har tränat henne i lydnad. Nu har jag full kontroll och hon lyssnar jätte bra på mej. Och hon älskar sitt bett.

Om hoppstjärnornas sits? Självklart finns det dom som har jätte fin sits och är jätte duktiga. Vad jag har fått lära mej ska man ha hälarna ner, händerna stilla och jämna längs manen och gärna ha kvar benen i samma läge. Sen är det säkert jätte svårt när man hoppar så högt och så svåra hinder. Men vad tycker ni?