Det piggar upp mig lite att logga in på bloggen och se alla fina stöttande kommentarer. Och alla fina sms jag har fått av mina vänner. I kväll mådde jag faktiskt lite bättre. Jag måste ändå försöka leva vidare, det är ändå så att hästar måste någon gång säljas. Eller så dör dom och det skulle vara väldigt konstigt om vi dör före dem. Men det är fortfarande otroligt jobbigt. Jag ville bara säga tack för att ni läser och stöttar mig.