Idag haltade Lazda. Mycket. Vi följde med Frida när hon skulle träna. Så vi ringde till massören och frågade vad hon trodde. Hon trodde att hon hade sträckt sej så vi masserade jätte mycket. Efter det blev det lite bättre men ändå. Varför går det alltid så dåligt varje gång det har gått det minsta bra? Varför, varför, varför är livet så orättvist? Hjälmen var ju skön i alla fall...