Åh jag längtar så otroligt mycket tills Lazda blir frisk och jag kan rida henne som vanligt igen! Förra året hann vi bara med en programridning och en lokal hopptävling. Och inte så mycket träning. Hon har varit skadad så länge nu och jag orkar verkligen inte mer. Det är så jobbigt och se hur bra det går för alla andra. Visst det är jätte kul för dom, men det är inte så kul när alla andra kan åka iväg på tävlingar och träningar och jag knappt kan skritta barbacka på långa tyglar 10 minuter. Jag älskar att rida dressyr och hoppa. Jag älskar att tävla. Och jag vet att Lazda också gör det. Och efter nästan ett års vila (även för mej) skulle det räcka att bara få rida en lektion. En dressyrlektion där jag kan rida alla gångarter i form och utan att behöva oroa mej för att hon kanske haltar. En hopplektion där Lazda kan få göra det hon gillar mest - att hoppa. Det är så jobbigt att se alla rika små tjejer som får nya hästar som kan allt. Dom kan bara glida in och få massa framgång när jag som har kämpat först i två år med att få henne att ens klara att gå i form och sen ett års skador inte ens kan rida någonting. Jag är så trött på allt.

Jag önskar att jag kunde göra dej lika glad som du var då <3