(foton: Frida)

Lazda är en D-ponny som är 144,7 cm hög. Hon är världens gulligaste ponny. Hon vill (nästan...) alltid göra rätt och älskar uppmärksamhet och publik. Hon är född 1996 och kommer från Lettland med okänd härstamning. Det är därför hon har ett lite konstigt namn. Lazda betyder hassel på Lettiska. Hon är en färg som heter skimmelskäck. Det är som en vanlig skimmel bara att dom föds med grå/svarta fläckar som en skäck. Hon står i ett stall som ligger lite halvt på landet så man kan både rida på åkrar och sånt och rida på vägar. Grejer som hon gillar är att hoppa, att visa hur fin hon är, clementin, banan, hallon-hästgodis och att springa i hagen. Och grejer som hon är rädd för är småfåglar, lurviga får och ibland när det blåser i gräset.

(foto: Frida)

Hon kom till Sverige när hon var fyra/fem och kom direkt till en ridskola. På den ridskolan gick hon som lektionshäst och tävlades lite. Dom tävlade henne i hoppning på L:d-L:b nivå. Det gick väl rätt så bra. Dom tävlade också ponnygalopp och hon var faktiskt med på lag-SM, men hon kom sist. ;) Dom tränade henne i debutant fälttävlan men hon startade aldrig. Vad vi vet var det ingen som tävlade henne mycket i dressyr. Deras klubb var nog mer inriktad på hoppning och ponnygalopp då. På vintern 2007 såg vi henne i en annons.

(foto: bilden från annonsen)

Vi tänkte att det inte var något att ha, sto, vit, stått på ridskola i sju år. Men vi provred henne ändå. När vi kom dit var hon väldigt tjurig. Hon kunde knappt gå i form i dressyren och hon kunde inte skänkelvikning eller något sånt. Men det var något med henne som vi fastnade för. Så vi besiktigade henne och köpte henne. Vi tog hem henne annandag jul tror jag att det var. Jag kunde inte så mycket så mamma började träna henne i dressyr. Sakta sakta började hon förstå hur man skulle gå i form och arbeta på rät sätt.

(foto: Frida)

I hoppningen var hon helt galen. Hon drog mot hindrena och stressade runt i full galopp. När man försökte bromsa drog hon upp huvudet och drog iväg. Så jag började för en tränare som mest håller på med lydnad och markarbete. I början kunde jag knappt bromsa henne och jag kommer ihåg en gång när jag var överlycklig för att jag hade fått runt henne på en bana med bommar som bara låg på marken utan att hon sprang som en galning.

(foton: Frida)

Det blev bättre och bättre och tillslut kunde jag börja hoppa banor på 60-80 cm. Vi har hoppat banor på ca 90 cm nu. I dressyren gick det också bättre och bättre. Våren 2010 var hon i toppform. Hon hade nästan lärt sej skänkelvikning och kunde gå i en stadig form i alla gångarter. Men hon hade börjat släpa benen efter sej ibland och vissa dagar haltade hon till och med. Men när hon var halt var hon bara det i kanske en dag och sen var hon frisk igen så vi fortsatte rida. Och det gick bra så jag startade en programridning i L:c2. Jag förväntade mej 40-50 % men jag fick 66,07 %! Då var jag jätte glad för jag hade aldrig trott att det skulle kunna gå så bra första gången jag red ett program med henne. Några dagar senare var den hemmatävling i div 3 i hoppning. Jag var med i laget och det gick jätte bra, Lazda hade jätte kul och vi gjorde två felfria rundor på 80 cm och en felfri omhoppning på 80 cm.

(foton: Frida)

Allt var bra men sen efter några veckor började hon halta mer och mer. Det var i april 2010. En veterinär kollade på henne men det var inget fel på lederna eller något sånt så vi tog dit en massör och Lazda var väldigt stel. Det släppte lite men hon blev halt igen. Så vi åkte till en osteopat och Lazda hade en lårkaka. Den läkte och vi började sätta igång henne. Sen haltade hon igen och då hade hon en blödning i hela lårmuskeln. Den läkte och vi började sätta i gång henne. Sen kom hon i fel hage så hon sträckte hela högersidan. Då började vi gå promenader med henne men efter ett tag haltade hon igen. Då hade hon en stor blödning i lårmuskeln igen. Jag vet inte riktigt hur många gånger hon har slagit upp den muskeln men den är läkt nu och hon har inte slagit upp en muskel vad vi vet på ett tag förutom att hon är lite stel i bogarna. Vi har börjat träna henne från marken och vi går promenader med henne. Men hon måste ha broddar och anti-halkskor för det är i hagen hon slår upp skadorna. Hennes rehabilitering kan ta upp till ett år från och med nu.